Jag har börjat jobba, det är med blandade känslor. Var tvungen att ta ledigt i förmiddags… längtade så efter att få åka på Mysore!
Det är nog så att jag är lyckligt lottad med världens bästa chef som låter mig t förmiddan fri så här bara för att få åka och träna.
Vaknade redan kvart i fyra och tittade hoppfullt på klockan om den inte skulle ringa snart men så uppiggande jag kunde sova en hel timme till!
Gick upp strax innan fem för morgonbestyr innan det bar av i bilen.
Åh ett sånt pass! Det var nästan två veckor sedan jag gjorde hela serien, och allt flöt så bra, tom. foten kändes bättre.
Det är så fashinerande med Ashtangaserien – att träna allt i exakt samma ordning från gång till gång, varje position som förbereder mig inför nästa och förmågan/möjligheten att lägga märke till de små förändringarna mellan varje gång.
Idag fick vi uppgiften att fokusera på ryggraden att förankra med ryggen nedåt och uppåt, gravitationskraften som uppstår när jag stabiliserar nedåt får jag en sträckning uppåt genom hela ryggraden. Så häftigt!
Jag hade flera upplevelser på min matta idag. Den första var i Prasarita Paddottanasana C, där jag verkligen försökte tänka på ryggraden – det som jag uppplevde det som skedde vara att jag kände förlängningen genom ryggen Och vidare ut genom armarna. Mina armar bara följde hela golvet och jag kände en helt underbar öppning.
När jag skulle göra Marichyasana C på höger sida fick jag hjälp i vridningen och återigen kraften nedåt genom ryggen gav en vridning och en kraft uppåt vilket gjorde att jag “krympte” tightare ihop samtidigt som jag kom högre upp med överkroppen och jag kände möjligheten att binda ytterligare och komma djupare in. När jag sedan skulle göra vänster sida band jag plötsligt själv!
I Supta Kurmasana vågade jag mig på att korslägga benen bakom huvudet, foten kändes helt okej och i vinyasan hade jag världens kraft och kom jättehögt upp. I Sirsasana och i Urdhva Dandasana kunde jag återigen ha glädje av ryggradstänket, de kändes stabila och jag tror att jag stod lite längre i dem än vad jag brukar göra.
Jag var kvar och assisterade efter min egen träning. Det var precis lika givande som vanligt. Varm och stark energi i rummet.
Så lycklig över att vara på gång i denna yogaresa med mål som bara kan bli fler och fler. Snart ska jag öppna upp hemmashalan en kväll i veckan och våga mig på min första klass…
Om Shanti
Jag blir alltid så berikad när jag läser om din yogapractise, tack! Fascinerande är nog en underdrift när det kommer till yoga – det är helt enkelt obeskrivbart det vi får vara med om. Tacksamhet. Tacksamhet.
Åh Anna, det låter underbart; först med en förstående chef och så din sköna träning. Du är verkligen bra på att beskriva din resa!
Det låter som du går på små rosa moln just nu! Har själv lite av samma härliga känsla efter att ha avslutat en fantastisk workshop med Dena & Jack idag på Yogashala Stockholm. Det var så fint att få vara i “hemma shalan” en vecka och träna och så en workshop ovanpå på det. Total bliss!
När jag läser dina rader vill jag bums ställa mig och yoga. Vilken inspiration, tack!
Visst är det mäktigt att gång på gång lära sig nya saker även om det är frågan om inövade asanas?!
vad härligt det är att läsa i din blogg och vilket skönt pass du var på
ljus*
/S