Jag har kommit på mig själv med att jag ofta pratar om hur det känns med yoga. Att jag kan säga till eleverna att försöka känna in sin kropp och se vad kroppen ger för svar den här dagen på mattan att de ska känna in sin dagsform. “Att de ska känna efter hur det känns idag”
Så har jag funderat ett tag på vad menas med det egentligen? Vad ska kännas och vad ska inte kännas… varför ska man känna in sin dagsform?
Kan det vara så att vi ibland känner för mycket, att vi håller på och ska känna efter hela tiden istället för att bara göra.
Så istället för att prata om att känna efter kan vi prata om att lyssna in kroppen och lyssna in den där känslan. Var känns det, kan jag möta mig själv just där? Kan jag våga utmana mig lite i det jag lyssnar in och kan jag njuta i känslan?
När dagar är mörka, morgnar är sega behöver vi rutinen, vi behöver disciplinen för att få till praktiken.
Bara rulla ut mattan, gör ditt bästa den dagen och njut av glädjen med att yoga, njut av gemenskapen med andra som utövar yoga och framförallt var nöjd och glad för det du GÖR inte för det du inte gör!
Namaste
