Yogakväll

Ikväll har jag varit på lugn rofull hathayogaklass. Vi började sittandes och fokuserade på närvaro och betraktade vårt andetag.
Sedan blev det månhälsningar en bra stund. Månhälsningar är sköna men jag längtar efter mina solhälsningar. Vi gjorde virabhadrasana väldigt länge på båda sidor, när jag hade höger fram blev det något konstigt med mitt bakre ben det började darra, vet inte om det är för att jag är otränad eller något från skridskoåkningen det kan också vara så enkelt att det är böldbenet.
Bölden är förresten mycket bättre nu den är fortfarande kvar och lite hård men svullnaden är borta.
Sittande asana var modifierade asana på marichiyasana A och C. Marichiyasana C gjorde vi med benet korsat över det andra och vred därifrån A gjorde vi bara sittande utan att dra armarna runt och böja sig fram. Jag har väldigt svårt att stanna kvar och andas i dem ”halvvägs” Jag behöver säkert träna på det men det ä’r som om kroppen vill vrida böja och dra runt. Mitt fokus var idag på andningen hela tiden. Passet gick fort och vi avslutade i en härligt lång savasana. Skön energi i rummet och trevligt att yoga med andra.
Nu börjar jag längta efter ”mitt” Mudita som är stängt just nu då de är på långresa i Indien. Åh Indien, vad jag längtar tillbaka!!!
Imorgon ska jag träna på närvaro och försöka vara i dagen utan att längta efter annat… Ska avverka längtan efter solhälsningar och förhoppningsvis en bra bit av ashtanga Vinyasa serien.

Namaste

av Yogashala South Sweden

Anna Hennig, Yogalärare och ägare av Yogashala South Sweden AB Anna är en stor yogaälskare & kom i kontakt med yoga första gången 1997 och började på sin första klass 2003. Anna hittade Ashtangayoga 2006 och har sedan dess varit en dedikerad yogi till denna form. I ett tidigt stadie började tankarna att bli yogalärare och Anna har undervisat kontinuerligt sedan 2008. Anna utövar även pranayama (andningsövningar) regelbundet.

2 kommentarer

  1. Känner igen detdär med ”halvvägs” och viljan att gå vidare, följa kroppens önskan och fördjupa. Samtidigt som man vet att det händer andra saker bara man ger sig till tåls och bromsar. Inte minst påminner det en om att vara i nuet. Det svåraste av allt. Om Shanti

Kommentera

%d bloggare gillar detta: