Igår kväll fick jag beskedet att det nu var dags att besöka infektionskliniken med mitt onda lår nu kunde man tydligt se en böld.
Danmarksbesöket till Yogamudra fick än en gång ställas in.
Så imorse bar det av till först akuten där de skickade mig till infektionskliniken. En mycket trevlig sköterska tog hand om mig, tog prover och pysslade så snällt. Hon rekommenderade att jag skulle lägga på bilen då det nog kunde ta tid. Infektionsläkaren kom efter ca 1 ½ timme. Han konstaterade bölden ändrade min dubbla peniccilliln/Heracallin dos till Bara Heracillin nu dubbel dos. Hanvar osäker på om det skulle skäras i dagsläget eller jag skulle vänta lite. Jag fick iallafall en remiss till ortopedjouren. Ny väntan på akutmottagningen och sedan Låång väntan i behandlingsrummet på ortopedläkaren, jag hann somna på britsen… När de sedan kom och hade konstaterat samma och att det var en ovanligt stor böld, bestämdes att man skulle försöka öppna den och trycka. Jag bedövades med två sprutor dessa gjorde fruktansvär ont dels att trycka in sprutan på den onda bölden och dels att spruta in det under huden. Hemskt, jag fick bita i lakanet. Fick också veta att bedövningen inte kommer ta helt och hållet in utan i första hand på huden om man skulle skära. Det tog ett tag tills det började verka och jag fick också två tabletter. Sen började helvetet! Att trycka ut det onda . Usch vad hemskt, en fruktansvärd smärta, till en början bet jag vidare i lakanet sedan funkade det inte, hon fick göra flera pauser. En tanke jag hade var att detta är värre än att föda barn. ( Jag hade en ”lätt” förlo hssning) Till slut låg jag på mage och höll mig krampaktigt i sängen och Gjorde pranayama samt rabblade mantran i huvudet, hela tiden frågade de om det gick bra. Pranayaman fungerade nästan som bedövning när jag gick in i andningen tog jag bort fokuset från benet. När hon tryckte som värst höll jag omedvetet andan. Tårarna sprutade, allt tog ca en timme.
Allt avslutades med dränage , tror jag det heter, som ska sitta på tills imorgon då jag ska tillbaka.
All denna beskrivning låter kanske som jag tycker synd om mig själv men en sak jag tänkte på under dagen var att detta faktiskt bara är en böld som de kan trycka bort. En vän till mig ligger på ett annat sjukhus med en tumör och hon håller sig uppe, positiv, tänker framåt och ser på livet med så fina tankar. Det är starkt tycker jag så en böld är faktiskt helt okej. Allt ljus till dig!
Pranayaman får bli min yoga idag, asana träningen får vänta.
vande gurunam charanaravinde
sandarsita svatmasukhava bodhe
nihsreyase jangalikayamane
samsara halahala mohasantyai
abahu purusakaram
sankhacakrasi dharinam
sahasra sirasam svetam
pranamami patanjalim
OM
Lämna ett svar