Det har varit dåligt med inlägg från min sida den sista tiden.
Jag dras med förkylning som inte vill ge sig. Suck!
I går var jag på Österlen och yogade det var underbart. Bäst av allt var att Mamma var med. Hon har haft så mycket att stå i att det var ända sedan innan sommaren hon var med. Härligt att kunna sitta och mysa och prata i bilen.
Min practice var bra, När jag kom till den femte suryanamaskara A släppte förkylningen och andningen tog ”över”.
Det var härlig dynamik och energi i rummet. Jag fokuserade i Marichyasana idag, fick bra assisteringar i alla fyra. Fick upp halvlotusen mycket bra och kunde därför gå djupare in i B. Kunde också notera att hela ”lotusbenets” lår kunde följa hela golvet vilket gav en helt ny känsla när jag fokuserade på det.
Jag kan inte sluta att fashineras över att Ashtanga Vinyasa hela tiden bjuder mig på nya utmaningar och nya upplevelser. Här och nu, min kropp, min andning, energi, rörelse, förutsättningar, min stund på mattan och min utveckling!
Om shanti shanti shanti
Javisst är ashtangan underbar! Samma rörelser om och om, pass efter pass, skulle man tro. Inombords sker magi liksom fysiskt en enorm utveckling. Varje pass medför nya insikter.
Blir glad när jag läser ditt inlägg idag!
Namaste
Brukar tänka (och säga) att en flertusenårig tradition ju inte kan ha fel – yoga är så rätt!
Jag har heller inte varit för flitig att blogga…
Kram på dej
/Helle
Ashtanga rocks!