Vaknade strax efter 04 idag igen!. Gick upp och tände ljus och rökelse samt satte på skön yogamusik i bakgrunden. Laddade med grön morgondryck full av energi. Sedan blev det mycket stillsam yoga på mattan. Bebisen ligger jättelångt ner nu och jag är begränsad i rörelserna. Jag håller mig till rörelsen i sig själv och jobbar med närvaron. Mediterade nästan 30 minuter, tänk bara att känna lugnet i kroppen så lång tid. För mig är 30 minuter jättelång tid att sitta i en meditation. Särskilt som jag ej har ngn kontinuitet på det. Brukar börja röra mig efter typ 10 minuter…
Knepet är att hitta en behaglig sittposition. När jag sitter har jag kudde under bäckenet samt en kudde i knät där jag vilar mina händer i Dhyana Mudra. Denna mudra ser man ofta Buddha sitta med, handflatorna som vilar i varandra och tumspetsarna som möts ovanför dem. Denna mudra är väldigt bra att hålla eftersom den för närvaron till kroppen, så man inte slumrar till eller går för djupt in i meditationen.
Jag gjorde också en del sittande asana blev sedan väldigt trött och låg på sidan med en massa kuddar kanske en kvart.
Namaste
Låter som en skön start på dagen…själv tänkte jag precis göra några asanas. Hade flera kraftiga sammandragningar igår och under natten, denna bebis trycker också på nertill och det känns som han är på gång nu. Eftersom det är första gången för mig blir jag hemskt rädd när magen drar ihop sig sådär, blir rädd att bebisen ska komma innan man hinner till BB.
Ska försöka skingra rädslotankarna med lite meditation jag också…
Frida,
Jag tror inte att du behöver oroa dig för att det ska gå för snabbt. Eller jag vet ju inte men det är ovanligt att man första gången föder snabbt. De säger att man ska fråga sin mamma om hur dennes första förlossning var. Stämde på mig. Första barnet min som kom på 6 timmar från att jag kom in. Men säg att jag då varit hemma fyra innan jag väl åkte in. Tvåan gick snabbare, en timme från att jag kom in och kanske en timme hemma.
Jag förstår hur du tänker, jag tänkte likadant nu denna gång. Jag läste på vad man skulle göra. HÄR: http://se.babycenter.com/pregnancy/labourandbirth/labourcomplications/emergencyhomebirth/ och det lugnade mig. Jag kan känna lite sådär att när sammandragningarna blir starkare att det är dags eller att jag inte ska känna skillnad. Men jag tror att man gör det. Vad jag minns så när det var riktiga födslovärkar så var det svårt att stå upprätt och det var verkligen regelbundet.
Tyckte lite att det var så igår, tog tom med ett bad som en mental avslappning och förberedelse, Men sen försvann det.
Förlossningen kommer att gå jättebra jag ser verkligen fram emot min:-)
Kram
Du är så närvarande i din stund, låter underbart! Det är spännande att följa dig Anna <3
Åh tack Annika.
Namaste
Tack för länken. Jag var också på gång igår, ringde tom förlossningen. Men så gjorde jag som du, tog ett bad och så försvann det 😉
Idag har jag tagit det lungt, vill inte gå långt hemmifrån. Analyserar alla känslor och rörelser i magen haha. Det är ett fantastiskt solsken ute här i Stockholm just nu, ska klä på mig och ta en liten sväng tror jag.
Ha det fint så länge,
Shanti
F.
Vad mysigt det lät med din yogamorgon!
Var på en mantrameditation på kundaliniyoga för en stund sedan och då satt vi i 1 h, men bytte position ett par gånger och bytte mantra också flera gånger. Annars brukar jag inte meditera i mer än 30 min. Men det var inte så svårt egentligen, utan kommer man iväg från nuet är det ju bara att ta sig tillbaka på nytt utan att lägga några värderingar i att man försvann iväg en stund – och så fortsätter man ju träna hela livet för ibland är det ju svårare och ibland lättare.
Tack för att du delar med dig, – Anna