Kärlek

Jag fyllde år förra helgen. Blev verkligen uppvaktad med en massa härliga presenter, fina böcker vacker korg från Afrika osv.
Den finaste presenten jag fick var från mamma och pappa.

Pappa hade bakat en jättepåse med underbart surdegsknäcke och gjort en surdeg till mig att själv baka vidare på.
Inslaget i vacker brun påse med rött sidenband.
Mamma hade då han bakade skrivit ett brev till mig som gjorde mig alldeles rörd.
Så här stod det:

”Det luktar så gott när man kommer in i Dönaberga bageri. På bordet ligger knäckebröden staplade i små högar. Det är pappa Mats som bakar för fullt. Degen har aldrig varit så bra. Utanför fönstret lyser det vitt av snön, som har kommit på riktigt i natt.
Tankarna går till den dagen du föddes. 19 februari 1974, tio dagar efter uträkning. Du började att sova ute med en gång, långa promenader längs bygatan i Åkarp. Iklädd gammeldags kläder, som vi antingen hade köpt på Krämaren eller haft själva när vi var små. Så småningom började du få nya, moderna kläder, köpta i affärer, det var lila och brunt och blått. Mats övertog din passning nästan med en gång, när jag gick färdigt skolan i Köpenhamn. Då kläddes du fint i pappas hemsydda jeansjacka sydd av ett par jeans och fodrad med ett utvalt tyg.
Åren går men så fint vi har det. ”

Kände att jag var tvungen att citera hela brevet, så jag alltid kan ha det till hands <3. Det finns mycket att läsa mellan raderna i detta och det speglar mig oerhört mycket. Jag känner igen så mycket med mina egna barn, särskilt Viktor som lever i ärvda kläder och secondhand, alltid sover ute i vagnen OCH faktiskt använder jeansjackan som pappa sydde.

Tack mamma och pappa, jag älskar er!