Jag har konstaterat att jag kommit av mig i mina rutiner nu. Och jag vet inte om jag är reda att ta tag i dem riktigt än.
Det jag pratar om är mina morgonrutiner. Mina underbara morgnar när jag glatt går upp vid fem. Sköljer näsan, yogar, mediterar och dricker spirulina.
Jag har länge gått och tänkt att nu ska jag komma in i det igen. Men inget händer. Det är inte det att jag inte yogar för det gör jag åtminstone minst tre gånger i veckan och det ska man ju vara nöjd med. Det jag grubblar på just nu är att jag är tillfreds med det. Och då skrämmer det mig hur lätt jag skulle kunna fastna i det där att vara nöjd.
Men mina mål! Det där med att jag faktiskt VILL yoga varje dag om det så bara är suryanamaskara A jag utövar fem om dagen. Jag VILL bli yogalärare och gå den utbildning jag tänkt och jag VILL vara i mitt yogaliv hela tiden. Det är precis som jag inte har aktiverat det målet, åtminstone inte just nu. Jag vet ju att målet finns, önskan, visionen och drömmen om det. Det ligger där i mig och gror, känns som om det är beslut jag ska fatta och att jag måste ta mig i kragen och göra det.
Det borde vara så lätt, men det är det inte.
I förrgår vaknade jag halv sex var jättepigg. Och tänkte att idag kan jag ju börja, jag behöver bara kliva upp. Men så gör jag inte det… Jag vänder och vrider mig och somnar om!
Och jag skäms inte för andra utan jag skäms för mitt ego, jag gillar inte den medvetna tanken liksom.
Jag saknar möjligheten att ha en shala att gå till på morgnarna innan jobbet och jag önskar så att den möjligheten fanns nära mig.
Att yoga på egen hand är ibland frustrerande och många gånger ofokuserat. Nu känner jag att jag vill ha en spark där bak nu måste jag komma igång och uppnå mina mål!
Det är så det är bara och så får det bli. Kanske imorgon…
Namaste
Lämna ett svar till annikaAvbryt svar