Kursen med Tiwari innehöll väldigt mycket pranayama.
En av de första frågorna Tiwari fick var varför vi gör pranayama.
Han svarade att i Indisk filosofi vill vi veta anledningar
Det finns inga problem i sinnet utan sinnet skapar det.
Det finns olika andningstekniker och dessa hjälper oss att finna fridfullhet.
Att hålla andan (ej andhållningen i pranayama) har negativ effekt på sinnet.
Pranayama hjälper oss att förstå oss själva, att se sig själv klart!
När andningen är långsam då är sinnet stilla, att andas längre andetag håller också andetaget aktivt i kroppen. Det stabileserar oss!
Vi gör, tränar pranayama därför att kroppen och sinnet är ett och samma.
Tiwari menar att asana är fysiska positioner som utförs för att skapa behaglighet inne i oss det är inte till för att vi ska träna vår kropp fysiskt (då är det gymnastik) utan målet är att träna vår kropp för att uppnå den i sinnet. När asana utförs är det viktigt att det finns stabilitet och avslappning.
Man ska känna sträckningen i positionerna inte forcera dem utan lämna kroppen till kroppen.
Man ska hålla tag i medvetande och fokus. Att tänka under tiden man gör asana har ingen mening, tankarna försvinner helt enkelt när man utför asana. Tankarna har ingen mening de leder bara till negativitet.
Så fort vi börjar tänka blir vi en ”sak”.
OM det är fysiskt då är det fysiskt
OM det är psykiskt då är det psykisktikt
OM det är spirituellt då är det spirituellt
I förhållande till hur mycket asanapractice många av oss gör till hur mycket pranayama vi gör borde vi lägga ner mer vikt på pranayama.
Om shanti
