Åh mitt liv är så förvirrat just nu.
Igår snurrade det i mitt huvud vill vill inte vill vill inte…våga vågar inte vågar vågar inte älskar älskar inte älskar vill vill inte vill … osv.
Ett gott råd kom till mig, Följ, Följ, Följ Följ ditt hj… Ja det är ju inte lätt när allt är så förvirrat.
Saken är den att vi ska flytta och jag vet inte vad jag vill, vet inte hur mitt liv ska vara vet inte vad mitt liv är överhuvudtaget.
För ett tag sedan överraskades jag av att min sambo varit och tittat på ett hus som han var jättesugen på ( Jag visste inte om att han tittat)
Huset låg i en ort som jag aldrig någonsin skulle vilja flytta till. Dessutom föll det på min lott att jag skulle bli tvungen att pendla över en timme till jobbet varje dag! Jag som redan är hemifrån så mycket. Sonen blev helt knäckt och vägrade sluta skola, på sin gympa etc.
Nåväl jag kontrade med att vi skulle kunna flytta till Österlen, vilket ratades totalt från mannens sida. Efter diskussioner kring detta konstaterades att mannen vill ha civilisation, affärer, grannar, hav, nära till aktiviteter mm. Medans jag vill ha öppna slätter, backar långa vyer, helst inga grannar, naturen och nära till min yoga. Detta är ett hemskt dilemma då detta fick mig att tänka att vi är två väldigt olika individer som vill två helt olika saker. Hur ska vi hitta ttill det gemensamma, det vi ska dela. ?
Det blev inget med ”mannens hus” utan efter nån vecka hittade han ett annat hus som han tyckte att vi skulle titat på. Vilket vi gjorde flera gånger.
Vi har nu skrivit kontrakt och nästa vecka kommer vårt underbara fina hus som vi designat och byggt själva att läggas ut hos en mäklare.
Jag tycker det nya huset är jättefint jag kan verkligen tänka mig att jag ska bo där vilket jag troligtvis kommer att göra. Vi kommer att göra det helt fantsatiskt fint, sätta vår prägel på det och trivas där garanterat!
Mitt stora problem är bara att jag är FEG & RÄDD . Jag använder det som min motivering till att våga göra detta, ta steget.
Jag har bestämt mig för att jag måste våga släppa taget, man kan inte leva på gamla minnen, sina rabatter, sina väggar i huset, golvet, gräsmattan, fåglarna och vattnet. Frågan, varför flyttar vi? oroar mig. Hur ska barnen klara det? Förhoppningsvis kommer de att klara det bra. Avståndet till skolan kommer att vara samma och de går dessutom kvar i sin skola. Vår son är mest oroad. Jag ser min själ i honom, riktigt läskigt därför jag vet inte hur jag ska hjälpa honom mer än att vara ärlig att jag förstår att han inte vill men att han kommer att tycka det blir bra så småningom.
Orkar man renovera ett hus till?
Det som snurrar i min skalle är att inte veta var ska vi bo, kommer vi att kunna sälja vårt hus till det vi vill, kommer det att gå bra för barnen? Blir livet bättre? Alla dessa tankar upptar så mycket av mig att jag inte ens kan känna att det är spännande, känns inte som om vi gör detta tillsammans hela familjen, eller kanske är det det vi gör, bara att det är fel på mig jag deltar med en omedveten falskhet ?
Det har gått så snabbt jag har inte hängt med riktigt. Jag måste ställa in mig mentalt på detta steg.
Jag vill att det ska vara klart så att jag kan veta var jag ska vara, bearbeta min process i huvudet. Åh vad spännande OCH läskigt allt är.
Något som är spännande är kanske läskigt på samma gång? Det kanske hör ihop?
I morse satt jag och mediterade i min hemmashala och blickade ut över sjön. Så tänkte jag att jag kan aldrig återuppleva detta därför att ögonblicket är just bara ett ögonblick sedan är det borta, kanske är det så med huset, den gröna gräsmattan, blommorna och allt annat runt omkring mig.
Det finns bara där & här & nu – sedan är det borta! Dessa ting har inget värde mer än det jag memorerar inom mig.
Jag gick runt i går och plåtade våra rum. Jag tittade på bilderna i morse, shit, det är bara bilder, platta bilder med föremål på.
Jag ÄR inte huset, jag är jag inom mig, eller är jag någon? Och vad är jag i såfall?
Åh hjälp, vill vill inte vill vill inte…våga vågar inte vågar vågar inte.. älskar älskar inte älskar vill vill inte vill … osv.
Följ ditt hjärta..