Som min lärare sa i somras, det är inte frågan om när du ska gå upp och träna,imorgon eller nästa vecka.
Utan du går upp och tränar. Alla morgnar är inte bra – andra är bättre.
Det viktiga är att du går upp och gör någonting på mattan. Jag börjar få in diciplinen. Det som är betydligt svårare är att gå upp på mattan och bara göra lite grann OCH vara nöjd. Jag är inte alltid nöjd.
I fredags hade vi ett helarrangemang på jobbet vilket innebar en arbetsdag på 18 timmar… Jag gav mig själv ledigt. Lördagens träningsfria morgon var fantastisk. Sovmorgon! Igår, söndag gjorde jag solhälsningarna samt första stående Sen ropade familjen att det var frukost. Jag avslutade med huvudståendet i de olika varianterna.
I morse Blev det allvar igen! Fram till Navasana samt avslutning.
Jag längtar efter en shala! Och en lärare!
Namaste